Tilda köptes för att jag var trött på att springa och bära Irländsk Setter (Thodos Impi),
trött på allt skrikande och visslande. Nu för tiden så tror jag inte någon bär på sina stående fågelhundar mer än då de är små och söta eller behöver hjälp in i bilen.
Men för ett tag sedan så var populärt att bära hunden tillbaka till uppflogsplatsen, gissa om jag har burit Impi.
(En hemlighet: jag bär inte hundarna till uppflogsplatsen längre utan jag matar in dem till att stanna där
med köttbullar men det går säkert lika bra med korv).

Det behövdes motivation och mer fåglar i säcken. Cockrar är allt som inte irländska settrar är. Cockrar får/ska rota (cockersök), arbeta under bössan ca 15-20 m, stöta fågel, apportera samt att cockrar alltid vill arbeta tillsammans i ens närhet och framförallt ska man föra en cocker utan allt för många ljud, skrik/visslande.

Tack Jörgen och Rita Sandberg att jag fick köpa Tilda och för alla råd och tips. Att Tilda skulle försvinna den allra första natten i sitt nya hem kunde man aldrig tänka sig.
Den här historian skriver jag bara för att poängtera vikten av att vara försiktig med valpar.
Klockan är tre på natten jag närmar mig Mor och Fars hus efter 38 mil. Äntligen där, skyndar jag in i huset, släpper ner den lilla valpen. Mor kommer sömnig ner från
övervåningen och undrar vad som står på, snabbt öppnar hon ytterdörren, hej å ho valpen rusar ut med två skällande hundar hack i hasorna.
Det störtregnar och natten är becksvart, på avstånd hörs de vuxna hundarnas skall. Du känner hur hjärtat slår, vart är den lille? Har den dött av chocken?
Lyser med ficklampan ut i mörkret, ingenstans syns en liten vått valp.
Planlöst springer man fram och tillbaka, visslande, lockande, regnet öser ner, diket fylls med vatten, tänk om valpen har ramlat ner i diket. Du går och letar, letar och maktlösheten kommer, då dyker hjälpen upp. Mor kommer ut i nattlinne, kappa och är förtvivlad - Förlåt Agneta, vädjar hon. Jag försöker förklara för henne att det ordnar sig och att vi säkert hittar henne. Men om man är en förståndig Mor och det är min Mor, då vet man vilket trauma det kan vara att se en Lassie film eller Walt Disney filmerna med djur, (att en valp försvinner). Varför visas aldrig dessa filmer idag. Idag klarar jag säkert av titta på filmerna utan att gråta hejdlöst i flera timmar.
Valpen är borta ! Helt plötsligt kändes det bara nödvändigt att ringa Jörgen och Rita. Rita svarar, jag förklarar att Tilda är borta. - Vad ska jag göra ? Rita som
förstår allvaret säger, koppla Irländska settern och leta upp valpen tillsammans. Gör så, koppel på och ut genom dörren, över gräsmattan in i granhäcken över stock och sten. Där sitter den lilla röd valpen, vått och helt stilla. Den natten fick hon ligga under täcket. Sensmoralen i den här historien är att valpar skall vara kopplade tills den känner sig trygg.

Tilda är ett resultat av bra avelsarbete, hon kunde allt på första jaktprovet. Det enda som jag koncentrerade mig på var att inte vissla eller vifta med armarna och att släppa fötterna i backen. (att vissla, vifta och förflytta sig fort fram i marken är tre dödsynder). Det är bara att gilla läget, pipan slängdes på ryggen, och händerna knäpptes också bak på ryggen Ukl 1 hp bästa unghund.
Jaktlust mycket god
Sök och mönster :Mycket bra sökmönster i olika vindförhållande och terränger.
Vidd: Utmärkt vidd , väl anpassat till terrängen.
Fart och stil: Bra fart , glatt energiskt och stilfullt sök utan trötthetstecken.
Följsamhet och dirigerbarhet. Mycket god spontan följsamhet och uppmärksamhet. Låter sig villigt dirigeras.
Näsa och förmåga att finna vilt: Arbetar mycket bra med näsan, god viltfinnarförmåga.
Stadga: Spontan
Skottreaktion: Normal
Markeringsförmåga: Markerar ej
Apporteringslust : God apportlust , söker uthålligt på fritt apportsök och finner en mycket svår apport.
Apportgrepp: Bra grepp, hyfsad avlämning
Hundens allmänna uppträdande: Ua
Sammanfattande kritik: En mycket energisk och effektiv cockertik med spontan följsamhet och stadga. Genomför en svår apport på ett mycket övertygtagande sätt.
Magnus Tenfält.

Hur gick det med visslandet, skrikandet och att släppa fötterna i marken. Riktigt bra, visselpipan och händerna var på ryggen hela tiden. Farten hjälpte domaren till med genom att resolut ta tag i jackan min och hålla sig fast. Det finns så många historier som du och jag har tillsammans, första andjakten, kaniner, liv och död, jaktprov, parningar, valpköpare m m. När det finns tid så kommer jag att fylla på med fler berättelser.